Det var en gång ett litet barn som var ute å gick medans han stilla mumsade på sin välling.
Medans han mumsade på välling gick han där å funderade på allt möjligt som nu ett litet barn funderar på medans dom äter välling.
Han märkte inte den ilskna blå personen som smög upp bakom honom.
Den elaka blå lilla personen kom allt närmare och närmare och plötsligt så...
... blev de det lilla barnet trött och somnade nu mätt i magen utav sin välling. Men se det skulle han inte ha gjort för då...
... drämde den elaka blåa filuren till det lilla barnet med sin stora klubba så att han for all världens väg.
Det stackars barnet fick sådan fart att...
... han for ut ur bild.
Snipp snapp snut så var den lilla berättelsen slut.
Så vad är då sensmoralen i denna lilla berättelse?
Jo man ska inte dricka välling medans man är ute och promenerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar